Vi har förstört våra smaklökar och preferenser kring vad som är riktig äkta mat. Vi har tappat bort oss i ett virrvarr av tillsatser, färger, aromer, sockerarter, smakförstärkare och konstgjorda råvaror. Det har blivit den nya sanningen.
Jag hör kostchefer som ansvarar för skolmat uttrycka att barn gillar bara de prefabricerade köttbullarna och pannbiffarna. Att barnen vill ha just dessa. Det viktigaste för kostchefen är att maten hamnar i magen. Barn gillar säkert helfabrikatsköttbullar för att de smakat dessa förut och för att de aldrig fått lära sig hur en riktig köttbulle ser ut. Om godis serverades till skollunch skulle det garanterat åka ner i magen också ”för att barnen gillar det” men skulle det vara bra? Nej, självklart inte.
Någonstans i det här resonemanget ges det utrymme för att helfabrikat ska finnas kvar i de offentliga måltiderna. För att det är det barnen efterfrågar. Dessutom påstås att köttbullar eller andra så kallade pannprodukter är för tidskrävande att de ”inte hinns med” att laga från grunden i ett stressigt skolkök. Ofta saknas stekbord i tillagningsköken vilket försvårar ytterligare. Eller så är skolan bara utrustad med beredningskök för uppvärmning av mat. Hur ska vi få kockar att laga mat från grunden i skolan om de inte har de verktyg som krävs för att utföra sin uppgift? Det är som om kontorsanställda skulle ha tillgång till tangentbord men ingen dataskärm på jobbet. Eller som om en rörmokare bara har en skruvmejsel men inga rörtänger för att böja rören han ska montera.
Landet skolor ska titta på helheten och bidra till lärandet genom pedagogiska måltider. Absolut, mycket viktigt. Då krävs också att utveckla kunskapen kring hur riktig mat smakar och ser ut genom att erbjuda rena råvaror och mat lagade från grunden. Dessutom skulle det innebära minskat svinn eftersom mat som inte går åt kan återanvändas i en senare måltid, medan prefabricerat inte kan värmas upp igen utan hamnar direkt i soptunnan.
Lättmjölk har introducerats i allt fler skolkök under förra hösten efter Livsmedelsverkets nya riktlinjer. Är det riktig mjölk?
En vän till mig hade köpt gammaldags mjölk till kaffet på jobbet men möttes direkt av sin upprörda kollega som hällt ut hela det nya mjölkpaketet i vasken för att den innehöll klumpar och det påstods att det var ”äckligt”. Det kollegan inte visste om är att när mjölken inte har homogeniserats flyter fettet gärna upp på ytan och måste skakas om innan den hälls upp. Det förefaller ofta vara mer normalt med nästan fettfri och d-vitaminberikad mjölk som får en blåaktig ton i glaset istället för den ”riktiga varan”.
Naturell mild yoghurt med tre procent fett får inte nyckelhålsmärkas medan lättyoghurt med vaniljsmak med en halv procent fett och fem procent tillsatt socker nyckelhålsmärks. Båda innehåller 60 kalorier per deciliter. Naturlig vara i detta avseende är sämre enligt Livsmedelsverket regler för nyckelhålsmärkning.
När barn föds och upp till två års ålder är de gällande kostråden mer tillåtande när det gäller fett i kosten. Men när barnen passerar två år ska vi plötsligt fokusera på magrare lättprodukter med mindre fett. Inte minst visar sig detta i förskolan och skolan där det som regel är ”lätt”-alternativ och margariner istället för naturliga fetter.
Vad är det som händer i våra kroppar när vi fyllt två år? Är det någon mutation, eller någon för mig okänd fas i utvecklingen som gör att kroppen plötsligt inte tål naturliga fetter utan istället behöver Livsmedelsverkets påstådda ”bra fettsammansättning” som ska finnas i hårt processat margarin?
Cecilia Blidö
Denna krönika publicerade första gången på Kostrådgivarna:
http://www.kostradgivarna.se/2013/10/vi-har-glomt-hur-riktig-mat-smakar/
Dela gärna
Följ mig
Detta inlägg Vi har glömt hur riktig mat smakar publicerades ursprungligen på Naturlig Mat i Skolan.